Det är väldigt viktigt att ett klar Islamiskt koncept angående dessa vanor utvecklas på grund av att dom är så vanligt förekommande i det mänskliga samhället. Kan hända ännu viktigare är att om dom inte förstås ordentligt, kan en Muslim lätt falla in i stora Shirk, som finns vid rötterna av deras praktiserande. I dom följande fyra lektionerna, kommer vi att titta närmare på Islams position i förhållande till dessa påståenden som motsätter sig Allahs unika attribut (Sifaat) och upphöjd dyrkan ('Ebaadag) av skapelsen. Varje påstående kommer att analyseras, baserat på Koranen och Profetens (sallalahu alaihi wa salaam) sunnah och en Islamisk regel kommer att tillämpas på var och en av dom som en riktlinje för dom som ärligt söker sanningen av Tawheed.

Skrock/Trolldom
Det var en vana bland Araberna under Profeten Muhammeds (sallalahu alaihi wa salaam) tid att bära armband, ringar, pärlhalsband, snäckor osv, som trolldom för att vända bort ondskan eller bringa tur. Talismaner och amuletter kan också hittas i alla religioner på jorden i olika former. Som nämnts i tidigare lektioner så motsäger sig en tro på skrock, amuletter eller talismaner, den sanna tron på Allahs Ruboobeeyah (Herreskap) genom att man tillskriver skapade objekt makten att avvärja ondskan och att bringa tur. Islam motsätter sig alla manifestationer på en sådan tro som förekom i Arabien under Profetens (sallalahu alaihi wa salaam) sista tid och för att etablera en bas från vilken man fördömer och förbjuder olika vanor och tron på det övernaturliga när helst och varhelst dom senare uppkommer. Sådana övertygelser ger en ideologisk bas för avgudadyrkan i som flesta hedniska samhällen och skrock och trolldom representerar en form av avgudadyrkan. Denna närhet kan lätt ses i den Katolska formen av Kristendomen där Profeten Jesus är upphöjd till gud, hans moder Maria och Helgon är dyrkade; och bilder, statyer och medaljonger som föreställande dom bilder förvaras och skyddas för tur. När folk accepterade Islam under Profetens (sallalahu alaihi wa salaam) tid, bar dom ofta med sig deras tro på skrock som allmänt i Arabien var känt som Tamaa'im (singularis Tameemah). Konsekvensen blev att det finns många bevarade uttalanden från Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) i vilka han strängt förbjuder sådana seder. Följande är bara några exempel:

'Emraan ibn Husayn rapporterade att när Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) såg armring i metall på en mans överarm, sa han till honom, "Vad har du på dig! Vad är detta?" Mannen svarade att det var för att skydda honom mot en sjukdom som kallades al-Waahinah. Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) sa då, "Kasta bort den, för den kan bara öka din svaghet. Och om du dog med den på, skulle du aldrig lyckas."[1]

Att bära koppar, mässing eller järn ringar, armband och fotringar av dom som är sjuka eller av dom friska i tron att dom kan leda bort eller bota sjukdomar är strikt förbjudet. Sådana seder faller också in under förbudet mot att bota sjukdomar med botemedel som är Haraam (förbjudna), och Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) har sagt "Bota varandras sjukdomar, men behandla inte sjukdomen med förbjudna saker."[2]

Abu Waaqid al-Laythee rapporterade också att när Allahs Budbärare (sallalahu alaihi wa salaam) gav sig iväg till Husayn (det sista stora slaget mellan Profeten och Arabiens otrogna) passerade dom ett träd som kallades Dhaatu Answaat (Det som har saker hängande på det) Avgudadyrkarna brukade hänge deras vapen på dess grenar för framgång. Några av Sahaabah (följeslagarna) som var nya i Islam bad Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) att utse ett liknande träd åt dom. Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) svarade, "Subhaanallah! Detta är precis det som Moses folk sa till honom; "Gör en gud åt oss precis som deras!" (sura 7:138) Med hjälp av den vars hand i vilken min själ vilar kommer ni alla att följa samma mönster som före er.

I denna Hadith, förkastar Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) inte bara konceptet av besvärjelser för lycka utan han förutsäger också att Muslimerna kommer att imitera dom Kristnas och Judarnas sedvänjor. Dhikr (radbandet) skiljer sig inte ifrån dom radband som Buddister, Hinduer och Kristna använder. Mawlid (friandet av Profetens (sallalahu alaihi wa salaam) födelse) imiterar Julen och tron bland många Muslimer på helgon och deras förfäder skiljer sig inte i princip från den som återfinns hos Kristendomen. Profetian har redan slagit in! Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) betonade särskilt det allvarliga i att bära amuletter genom att framkalla Allahs förbannelse över dom som gör det. Uqbah ibn 'Aamir rapporterade att Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) en gång sa, "Må Allah framkalla misslyckande och stress hos vem som än bär en talisman eller sätter den på andra".[3]

Profetens (sallalahu alaihi wa salaam) följeslagare följde strikt Profetens (sallalahu alaihi wa salaam) befallningar när det gällde besvärjelser och amuletter. Det finns ett antal incidenter som har bevarats där dom öppet motsatte sig sådana vanor i samhället och bland deras familjer när helst dom inträffade. 'Urwah rapporterade att när Sahaabeem, Hudhayfah, besökte en sjuk man och såg ett armband på mannens överarm, drog han bort den och tog sönder den. Hudhayfah reciterade sedan versen "Och de flesta av dem tror icke på Allah, utan att (samtidigt) förbinda medhjälpare (med Honom)." (sura 12:106) [4] Vid ett annat tillfälle, rörde han överarmen på en sjuk man och upptäckte en Khayt (ett snöre) runt den. När han frågade mannen vad det var, svarade mannen, "Det är någonting som innehåller en besvärjelse som gjorts speciellt för mig". Hudhayfah slet bort den från mannens arm och sa, "Om du hade dött med den på, skulle jag inte ha gjort begravingsbönen för dig!" [5] 'Abdullaah ibn Mas'ouds fru, Zaynab rapporterade om en gång när Ibn Masoud såg ett halsband runt hennes hals och han frågade vad det var, hon svarade, "Det är ett band över vilken en besvärjelse har lästs för att hjälpa mig." Han ryckte den från hennes hals, tog sönder den och sa "Sannerligen har inte 'Abdullaahs familj behov av någon Shirk! Jag har hört Allahs Budbärare (sallalahu alaihi wa salaam) säga, 'Besvärjelser, talismaner och trolldom är Shirk." Zaynab svarade, "Varför säger du detta? Jag hade ryckningar i ögat och när jag gick till Juden, den och den, läste han en besvärjelse över det och det slutade att rycka!" Ibn Masoud svarade, "Sannerligen var det bara djävulen som rörde det med sin hand och när du blev förhäxad lämnade han det. Det hade räckt för dig att säga så som Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) brukade säga:

(Idh-habil-ba's Rabban-naas washfi antash-shaafee Laa shifaa' illaa shifaa'uk shiffaa'an laa yughaadiruhu saqarmaa) Ta bort lidandet, O Herre över människorna och hela det helt eftersom Du är den sanne helaren. Det finns inget bot utom Din bot; en bot som inte följs av någon sjukdom!"[6]

Regler för skrock/trolldom
Som tidigare nämnts, så är inte förbudet mot amuletter, talismaner och skrock begränsat till dom Arabiska formerna som Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) nämnt. När helst objekt används av samma anledning, tillämpas också detta förbud. Användandet av olika former av skrock är vitt spridd i det Väst idag trots dess teknologiska framsteg och dess vetenskapliga framgångar. Många talismaner har blivit så invävda i vardagslivet att få människor stannar och tänker på dom, och ändå när deras ursprung avslöjas, blir den Shirk som ligger till grunden för dom tydlig. Följande är bara några exempel på populära talismaner i Väst:

Hartass:
Baktassen från en hare, eller en avbild av en tass i guld eller silver bärs på nyckelringar eller armband som en lyckoamulett av miljoner i Väst. Ursprunget till denna tro är baserad på harens vana att stampa baktassen i marken. Enligt förfäderna kunde haren tala med under- jordens andar när den stampade på marken. Därför sparades baktassen för att förmedla ens önskningar till andarna liksom för att bringa tur.

Hästsko:
Många hus i Väst har hästskor uppspikade över deras dörrar, miniatyr varianter bärs också på berlocker, nyckelringar eller på halsband, i tron att dom kommer att bringa tur. Ursprunget i denna tro hittas i den Grekiska mytologin. I antika Grekland, ansågs hästar vara heliga djur. Om en hästs sko hängdes över dörren till ett hus, trodde man att det bringade tur. Den öppna änden av hästskon måste peka uppåt dock, så att den håller kvar lyckan. Om den pekar neråt, trodde man att lyckan skulle rinna ut.

Tron på amuletter ger dom skapade sakerna en gudomlig makt för att undvika olycka och för dom som tror på sådant innebär det att dom begränsar Allah i Ruboobeeyah (Herreskapet) genom att han begränsas av sin skapelse. Faktum är att dom anser att amuletterna är starkare än Allah, eftersom amuletterna tros förhindra olyckor som Allah har förutbestämt. Därför är tron på amuletter en tydlig form av Shirk, som Ibn Mas'oud har sagt i den Hatith som tidigare nämnts.

Koranens amuletter:
Följeslagarna (Sahaabah) som Ibn Mas'oud, Ibn 'Abbaas och Hudhayfah var alla emot att bära besvärjelser ifrån Koranen. En del skolor bland Taabi'oon (studenter till Profetens följeslagare) tillät det, men dom flesta var emot det. Men texten till Hadithen om talismaner gör ingen skillnad på besvärjelser som innehåller Koranen och dom som inte gör det. Och, vi har inte några bevis för att Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) bar Koranverser eller tillät att dom bars. Att bära Koranverser som besvärjelser motsätter sig också den profetiska metoden för att bryta besvärjelser eller för att undvika det onda. Det är Sunnah att recitera sura 13-14 från Koranen och suran 2:255 när ondskan närmar sig. Det enda recept för att få framgång i Koranen är också att recitera den och praktisera den. Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) sa, "Vem som än reciterar en bokstav ifrån Allahs bok förtjänar en god gärning och varje god gärning är värd tio gånger dess värde. Jag säger inte att Alif Laam Meem är en bokstav utan att Alif är en bokstav, Laam är en bokstav och Meem är en bokstav." [7] Att bära Koranen i en amulett är detsamma som en sjuk man som får ett recept från doktorn. Och istället för att läsa det och få sin medicin, rullar han ihop det till en boll och stoppar det i en påse och hänger det runt sin nacke och tror att han kommer att bli bättre.

Så länge någon som använder en Koranbesvärjelse tror att det kommer att hålla ondskan borta och bringa tur, så har han gett en del av skapelsen makten att ställa in det som Allah redan har bestämt. Konsekvensen blir att han litar på det istället för Allah. Detta är själva kärnan i Shirk runt trolldommen, som blir tydligt i följande berättelse:

'Eesaa ibn Hamzah sa, "En gång kom jag och besökte 'Abdullaah ibn 'Ukayn och hittade Hamzah med honom. Jag frågade 'Abdullaah, "Bär du inte en Tameemah (besvärjelse)?" Han svarade, "Må Allah skydda oss från sådant! Vet du inte att Allahs budbärare (sallalahu alaihi wa salaam) sa, 'Vem som än bär ett halsband eller armband litar på det."[8]

Seden att producera miniatyrer av Koranen som är så små att dom är oläsliga för blotta ögat i syfte att bära den i en berlock inviterar till Shirk. Liknande ornament med Aayatul Kursee skrivet i miniatyr, i praktiken oläsliga, titlar som bärs som hängsmycken uppmuntrar också Shirk. En som endast bär ett sådant ornament som smycke begår inte Shirk, men dom flesta som bär det gör det för att skydda sig mot det onda, och som sådant faller det in i aspekten av Shirk i den fundamentala Islamiska principen av Tawheed.

Muslimer måste undvika att använda Koranen som en lyckoamulett. Genom att hänga den i sin bil, på nyckelringen, på armband och på halsband på samma sätt som icke Muslimer använder sina olika varianter av amuletter och talismaner, öppnar man dörren för Shirk. Så man måste noggrant se till att man tar bort ifrån sin tro allt som kan förminska det rena konceptet av Tawheed.

Skrock
Arabien före Islam brukade anse att riktningen som fåglar och djur rörde sig i var ett tecken på tur och otur och brukade planera deras liv runt sådana tecken. Bruket att läsa bra och dåliga tecken i fåglar och djurs rörelser refererades till som Tiyarah från verbet Taara som betyder "att flyga". T.ex. om en person begav sig ut på en resa och en fågel flög över honom och svängde åt vänster, skulle han se det som ett tecken på en nära förestående olycka, och skulle återvända hem igen. Islam ogiltigförklarade dessa vanor eftersom dom motsätter sig grunden i Tawheed al-'Ebaadah och Tawheed al-Asmaa was-Sifat.

1. Genom att rikta en form av dyrkan känd som tillit (Tawakkul) till andra än Allah och
2. Genom att ge människan egenskapen av att kunna förutse gott och ont, och möjlighet att undkomma Allahs öde.

Det är på grund av Hadtihen ifrån Profetens barnbarn, al-Husain som förbudet mot Tiyaray har etablerats, i vilken han rapporterade att Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) sa, "Vem som än gör Tiyarah eller får det gjort åt sig, blir spådd eller förbannar någon, är inte en av oss." [9] "Oss" här syftar på Islams nation. Därför anses Tiyarah sätta den som tror på det utanför Islams fålla. Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) förringade också effekten av Tiyarah i en annan Hadith som rapporterats av Mu'aawiyah ibn al-Hakam. "Mu'aawiyah sa till Profeten (sallalahu alaihi wa salaam), 'Det finns några av oss som följer fågeltecken.' Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) svarade, 'Det är bara något som ni själva har hittat på så låt det inte stoppa er."[10] Det vill säga, låt inte det hindra dig från att göra vad du vill göra, eftersom sådana tecken är konstruerade av människans fantasi och har ingen verklighetsgrund. Allahs Profet (sallalahu alaihi wa salaam) förklarade klart och tydligt att Allah, den mest Glorifierade, inte gjorde fågelns flygriktning till ett tecken på någonting. Ingen framgång eller motgång som uppstår beror på deras flygväg eller kan utläsas av den, även om en del händelser kan hända som överensstämmer med denna tro.

Profetens (sallalahu alaihi wa salaam) följeslagare (Sahaabah) förkastade helt all form av tro på fågeltecken när helst dom fann det uttrycktas av deras eget följe och studenter, T.ex. sa 'Ikrimah, "En gång när vi satt med Ibn 'Abbaas, flög en fågel över oss och kraxade. En man i gruppen utropade då, "Bra! Bra!." Ibn 'Abbas tillrättavisade honom genom att säga, 'Det finns varken något bra eller dåligt i det." [11] På samma sätt förkastade också Taabi'oon (studenterna till Sahaabah) alla former av tro på skrock som uttrycktes av deras egna studenter från den tredje generationen av Muslimer. T.ex., en gång kraxade en kråka medan Taawoos var på en resa med en av sina vänner och hans sällskap sa, "Bra!" Tawoos svarade, "Vad är det som är bra med det? Följ inte med mig längre." [12]

Det finns dock ett uttalande som tillskrivs Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) i Saheeh al-Bukhaaree vars mening är ganska otydlig; "Dåliga omen finns i tre ting: Kvinnor, att rida djur och hästar." [13] 'Aaeshah förnekar denna berättelse och säger, "Av Den som har uppenbarat Furqaan (Koranen) till Abul-Qaasim [14] , vem som än berättar den har ljugit. Allahs budbärare (sallalahu alaihi wa salaam) sa att det okunniga folket brukade säga, 'Säkert finns det Tiyarah (dåligt omen) hos kvinnor, hästar och bestar med bördor.' Sedan reciterade hon versen:

"Ingen hemsökelse drabbar vare sig jorden eller, era (egna) personer utan att det finns (bevarat i) en Bok innan vi låter den bli till"

(Koranen 57:22)

(Allahumma inne as-aluka khayrahaa wa khayra maa jabaltahaa alayh wa a'oudhu bika min sharrihaa wa sharri maa jabaltahaa alayh)

Å Allah jag ber Dig om det bästa av henne och det bästa som Du har gjort en del av hennes natur. Jag söker också skydd hos Dig mot hennes ondska och den ondska som Du har gjort en del av hennes natur.

Om han köper en kamel, låt honom ta tag i övre delen av mulen och säga likadant." [15] Det har också rapporterats att Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) sa att om någon av oss bestiger en häst ska vi säga:

(A'oodhu bi kalimaatillaah at-taammaati min sharri maa khalaq)

Jag söker skydd i Allahs perfekta ord, från den ondska som Han har skapat." [16]

Följande är en annan tradition som förekom för att stödja omen. Anas ibn Maalik citerade Yahyaa ibn Sa'eed när han sa att en kvinna kom till Allahs budbärare (sallalahu alaihi wa salaam) och sa, " O Budbärare av Allah (sallalahu alaihi wa salaam) det fanns ett hus vars invånare var många och deras rikedomar var överflödig. Sedan reducerades deras antal och förmögenheten försvann. Kan vi lämna det?" Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) svarade, "Lämna det för det är förbannat av Allah." [17] Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) informerade dem att det var inte en form av Tiyarah att lämna huset eftersom platsen hade blivit en psykologisk börda för dom på grund av missöden och ensamhet. Detta är en naturlig känsla som Allah har försett människan med. När helst en människa upplever otur eller ondska i form av en sak, har han en tendens att vilja så långt bort från den som möjligt, även om saken i sig själv inte orsakade missödet. Det ska också noteras att förfrågan kom efter att missödena hade drabbat dom och inte före. Det är rätt att referera till en plats eller folk som förbannade av Allah på grund av missöden som drabbar dom. Förbannade i den bemärkelsen att dom blir straffade av Allah för något ont som dom har gjort. På samma sätt har människan en tendens att älska och vilja vara nära vad som än bringar henne tur och framgång. Denna känsla är i sig själv inte Tiyarah, fast när den blir felplacerad kan den leda till Tiyarah och Shirk. Förvandlingen sker när en människa försöker att undvika platser och saker där andra har haft otur eller att hon försöker ta reda på var andra har haft framgång. Hon börjar att ge platser och saker egenskapen av tur och otur och i fortsättningen kanske hon även börjar att utföra olika akter av dyrkan där.

Fa'l (bra omen)
Anas rapporterade att Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) sa, "Det är varken smittande eller Tiyarah, men jag tycker om Fa'l." Följeslagarna frågade då, "Vad är då Fa'l?" Han svarade, "Ett bra ord." [18] Att erkänna dåliga omen i saker indicerar dåliga tankar om Allah och dom närvarande tankarna innehåller Shirk. Men tron på bra omen har en tendens att vara mera positiva i närmandet till Allah, innehåller det fortfarande Shirk av att tillskriva gudomlig makt till skapade saker. Detta är därför Sahaabah var väldigt misstänksamma när Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) uttryckte att han tyckte om Fa'l, en god omen. Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) förklarade dock för dom den begränsade aspekten av Fa'l som kan accepteras i Islam. Det är användandet av optimistiska termer. T.ex., att ge en sjuk person smeknamnet "Saalim" (Frisk) eller en som har förlorat någonting "Waajid" (den som hittar). Användandet av dessa och liknande termer speglar ett hopp och en optimism i det oturliga och pågående känslorna av välbefinnande. Troende ska vara optimistiska angående Allah vid alla tillfällen.[19]

Islams regler om Omen och skrock
Från föregående Hadither kan det tydligt ses att Tiyarah syftar på en generell tro på omen och skrock. Principen av att spå genom fåglars rörelse har förkastats helt av Profetens (sallalahu alaihi wa salaam) Sunnah. Forntidens Arabien tog deras omen från fåglarna och andra nationer tog dom någon annan stans ifrån, men principen är den samma. Ofta när man tittar på ursprunget till denna typ av skrock blir dess Shirk tydlig. Följande är bara några exempel av dom oräknerliga omen som finns närvarande i Väst:

Ta i trä:
När någon är tacksam för något och hoppas att hans lycka inte ska Ändras säger han, "Ta i trä", och ser sig omkring efter något i trä att ta i. Ursprunget till denna tro kommer ifrån den tiden då Européer trodde att gudar bodde inuti träden. För att be träguden om en tjänst rörde man trädet. Om önskan blev uppfylld rörde man trädet igen för att tacka guden.

Kasta salt:
Om saltet spills, tro många att något missöde kommer att inträffa, så det spillda saltet kastas över vänstra axeln för att korrigera det. Ursprunget till denna omen ligger i saltets förmåga att hålla maten färsk. Detta trodde man berodde på en magisk kraft i saltet. Så, att spilla saltet blev en varning ifrån det onda. Eftersom man trodde att dom onda andarna bodde på ens vänstra sida, så skulle kastandet av saltet över vänster axel tillfredsställa.

Att krossa en spegel:
Många människor tro att om man har sönder en spegel utan avsikt så betyder det sju års olycka. Antikens folk trodde att deras spegelbild i vattnet var deras själ. Så om deras spegelbild blev förstörd (t.ex. genom att någon kastade grus i vattnet), så förstördes också deras själ. När man började göra speglar överförde man denna tro på dom också.

Svart katt:
När en svart katt korsar ens väg är det ett förebådande av otur, tror många. Denna tro har sitt ursprung i medeltiden när man trodde att svarta katter var häxans husdjur. Häxor troddes göra magiska drycker med hjärnan från svarta katter med delar av paddor, ormar och insekter. Om en häxas katt levde is ju år, utan att ha hamnat i en brygd, trodde man att katten förvandlades till en häxa.

Allahs förmåga att skapa framgång och motgång delas av Hans skapelse i tron på dessa. Också fruktan för missöden och önskan om framgång som endast ska riktas till Allah är riktad mot andra i skapelsen. Man hävdar kunskap om att kunna se in i framtiden och om det osynliga, och denna kunskap tillhör bara Allah. Allah poängterar detta tydligt i Hans attribut 'Aalim al-Ghayb (den som vet det osedda). Allah får också Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) att erkänna i Koranen att om han hade kunnat se in i framtiden så hade han undvikit alla missöden.(sura 7:188)

Därför kan tron på Omen och skrock tydligt klassas som en form av Shirk i alla viktiga områden av Tawheed. Denna regel fastställs ytterligare i Hadithen som rapporterats av Ibn Mas'oud i vilken Allahs budbärare (sallalahu alaihi wa salaam) sa, "Tiyarah är Shirk! Tiyarah är Shirk! Tiyarah är Shirk!" [20] 'Abdullaah ibn 'Amr ibn al-'Aas rapporterade också att Profeten (sallalahu alaihi wa salaam) sa, "Vem som än förhindras att göra någonting på grund av Tiyarah, har begått Shirk." Följeslagarna frågade, "Vad är dess gottgörelse? Han svarade, "Säg:

(Allahumma laa khayra illaa khayruk wa laa Tayra illaa Tayruk wa laa elaaha ghayruk). O Allah, det finns inget gott förutom Ditt goda, inte heller fåglar förutom Dina, och det finns inget gott förutom Du." [21]

Från föregående Hadither, kan det tydligt ses att Tiyarah inte var begränsat till fåglar. Det inkluderar alla former av tro på skrock. Dessa föreställningar varierar från plats till plats och från tid till annan men dom är alltid samma form av Shirk.

Därför, är det obligatoriskt för alla Muslimer att noggrant undvika alla känslor som tar dom bort ifrån sin tro. Om dom kommer på sig med att fullfölja sin tro utan att vara medvetna ska dom söka skydd hos Allah och säga den tidigare nämnda du'aa (bönen). Detta område kan anses som ganska obetydligt för att så mycket väsen ska göras om det. Men Islam trycker på detta område eftersom det är grogrunden för vilken stora Shirk kan växa. Dyrkan av avgudar, idoler, människor osv kommer inte på en gång, Sådana vanor växte fram över en lång period. Människans tro på Allahs enhet nöttes gradvis ner och fröet av stora Shirk slog rot och började växa. Men Islam försöker genom att ge ledning i alla aspekter av människans liv att rensa ut det onda fröet innan det har slagit rot och förstört själva grunden av Muslimsk tro.

1. Samlat av Ahmed, Ibn Maajah och Ibn Hibbaan.
2. Sunan Abu Dawud och al-Bayhaqee
3. Samlat av Ahmad och al-Haakim
4. Samlat av Ibn Abee Haatim
5. Samlat av Ibn Wakee'
6. Sahih Al-Bukhari och Sahih Muslim
7. Samlat av Ahmed och al-Haakim
8. Rapporterad av Ibn Mas'oud och samlat av Ahmad, at-Tirmidhee och al-Haakim
9. Samlat av at-Tirmidhee
10. Sahih Muslim
11. Citerat i tayseer al-Azeez al-Hameed
12. Ibid
13. Sahih Al-Bukhari
14. Adul Qaasim var Profetens (sallalahu alaihi wa salaam) smeknamn
15. Rapporterat av 'Amr ibn Shuáib och samlat av Abu Daawood
16. Rapporterat av Khawlah bint Hakeem och samlat av Muslim
17. Samlat av Abu Daawood och Maalik
18. Sahih Al-Bukhari, Sahih Muslim och Sunan Abu Dawud
19. Tayseer al-'Azeez al Hameed
20. Sunan Abu Dawud, at-Tirmidhee och Ibn Maajah
21. Samlat av Ahmad och at-Tabaraanee