Allah är Skaparen och Upprätthållaren av universum och människor. Människan måste vända sig till Honom för livsuppehälle och vägledning. Själva ordet Islam betyder lydnad till Gud. Utifrån detta perspektiv är detta människans naturliga religion – den enda naturliga vägen för människan att söka Honom för vägledning.

Den dagen som Adam och Eva skickades ner till jorden, sade Allah till dem att de är tjänare och att Han är deras Mästare och Skapare. Han sade till dem och till mänskligheten att den bästa vägen för dem är att följa Hans vägledning, att lyda Hans påbud och att avhålla sig från det som Han har förbjudit. Gud sade till dem att Han skulle vara nöjd om de lyder Honom och i gengäld så ska Han belöna dem. Om de å andra sidan inte bryr sig om Hans påbud, så blir han missnöjd med dem och kommer att straffa dem. Detta var den enkla början på Islam.

Adam och Eva inbjöd sina barn att följa det islamiska sättet att leva. De och deras barn och senare generationer följde Islams läror så som föreslagits av profeten Adam (fred vare med honom) under en relativt lång tid. Det var senare som vissa människor började att bli olydiga mot Allah. En del av dem började att dyrka andra gudar som de själva hade tillverkat, en del ansåg sig själva vara gudar, medan en del andra deklarerade sin frihet att göra som de själva var nöjda med – och trotsade Guds påbud. Det är på det sättet som kufr (otroende) började. Dess grund ligger i vägran att dyrka Gud – och att istället följa trotsets väg.

När kufr (otroende) började att öka och mångdubblas påverkade det samhället på flera sätt. Livet blev outhärdligt. Allah utvalde då några rättfärdiga människor att predika Sanningens Budskap bland dessa, att inbjuda dem till den Rätta Vägen och att få dem att konvertera till att bli gudsfruktande människor – att dyrka och lyda endast Allah. I korthet, de ombads att utföra en mission, att få människor att bli rättfärdiga och sanna muslimer. Dessa ädla människor som anförtrotts med denna mission har kallats profeter eller Allahs budbärare. Allah har skickat dessa profeter till olika nationer och länder. Alla av dem har varit ärliga, sannfärdiga och människor av ädel karaktär. Alla av dem predikade samma religion – Islam. För att nämna ett par namn – Noah (Noak), Ibrahim (Abraham), Musa (Moses) och Jesus. Alla var de Guds profeter och tusentals av dem skickades under århundraden till världen för att vägleda människor.

Under de senaste tusen åren i historien, så kan man se att kufr (otroende) har ökat och antagit plågsamma proportioner. Profeterna har försökt att förhindra tidvattnet av otro och inbjudit folk till Islam. En del människor har antagit det islamiska sättet att leva, men andra har förkastat det. De människor som har följt profeterna har blivit muslimer och har fått kunskap om högre etik och moral genom dem, och har därefter börjat att predika och sprida ädelhet och godhet. Denna strida ström av Guds budbärare fortsatte under tusentals år. Under den tidens gång, återupplivades Islam av dessa profeter, som återutgav det Budskap som människor hade glömt. Till sist sände Gud profeten Muhammad (fred vare med honom) som återupplivade Islam på ett så enastående sätt att det fortfarande existerar idag och kommer att fortsätta att existera (med Guds vilja) i evighet.

Profeten Muhammad (fred vare med honom) föddes 571 e.Kr. i den numera kända staden i Arabien kallad Mecka. Islam hade inga utövare i Arabien vid den tidpunkten och inte heller någon annanstans i världen. Även om spåren av de tidigare profeternas läror kunna återfinnas hos ett få antal fromma människor som försökte att dyrka den Ende Guden och leva ett liv i lydnad till Honom, så förlorades Guds sanna religion i en labyrint av Hedendom och Panetism. Den rena dyrkan av Gud, oförfalskad av Shirk (dyrkan av falska gudar), fanns inte. Fler moraliska aspekter hade mist sitt grepp och människor hade givit efter för olika sorters lössläppt uppförande och onska. Så var situationen i Arabien och i hela världen vid 500-talets slut, när Gud beslutade sig för att skicka profeten Muhammad (fred vare med honom) som Hans siste budbärare. Han tillbringade 40 år av sitt liv som en tålmodig iakttagare i staden Mecka. Alla respekterade honom för hans ädla egenskaper i sinnet och hjärtat. Men de var inte medvetna om att denne mans öde var att bli en av världens största ledare.

Under de tidiga åren i sitt liv, kände profeten Muhammad (fred vare med honom) stor sorg att se omoralen frodas i världen. Människan exploaterade människan. Det fanns orättvisa och tyranneri. Han var sorgsen och angelägen, men var lite tystlåten eftersom han var oförmögen att komma fram med ett botemedel för den krassliga mänskliga situationen på den tiden. Efter en lång tid utvalde Gud honom till Hans budbärare. När han hade blivit 40 år, anförtrodde Gud honom uppdraget att sprida Islam, religionen för fred och rättvisa, med hjälp av Uppenbarelsen som vi nu känner till vid namnet Koranen.

När profeten Muhammad (fred vare med honom) hade blivit utvald som Guds budbärare började han att förmedla Guds Budskap till sitt folk i Mecka. Han började att inbjuda dem att dyrka endast Gud, den Ende Skaparen och Mästaren. Rent generellt så motsatte sig folk honom och försökte att förhindra honom från att sprida Islam. Han fortsatte dock orubbligt och hängivet sitt arbete. Resultatet blev att många ärliga människor samlades runt honom. De blev hans trogna anhängare. Guds budbärares läror spreds sakta men säkert utanför Mecka där han var född och till Arabien i stort. De som hade rykte om sig att vara ärliga och med god moral började att acceptera tron, medan de mötte mycket motstånd från okunna och ondsinta människor. Detta fortsatte under 13 år. Gradvis utökades det. Islam vann fäste över hela Arabien. Detta är en sida av det hela. Å andra sidan så var folk av den gamla ordningen försvarare av förvärade intressen och genomsyrade av okunniga vanor och de blev än mer motståndare till Islam. När nya konvertiterna till Islam presenterades, skymfades de, förnedrades, blev slagna, torterade, uteslöts och t.o.m. dödades. Trots det förblev de orubbliga i sin tro. Till slut kom de äldre i Mecka på att de skulle planera att döda Guds budbärare för att sätta stopp för den islamiska rörelsen. När allting var i detta bedrövliga tillstånd, beordrade Gud Hans budbärare att lämna Mecka och utvandra till Medina.

När ledarna av Mecka fick reda på att profeten (fred vare med honom) planerade att emigrera från Mecka, påskyndade de sina planer att mörda honom före hans kommande resa. Men deras konspirationsplaner misslyckades. Profeten (fred vare med honom) anlände till Medina hel och hållen. Detta är den mest kända utvandringen (Hijra) i Islams historia. Den muslimska kalenderna börjar från den dagen, årtalen är numrerade ’’efter Hijra’’.

Medina, en stad ca 450 kilometer från Mecka var ett växande centrum för Islam. Ett antal människor hade redan konverterat till den nya tron. Islamiska läror vann nya anhängare varje dag. Ledare för de två största stammarna i Medina hade accepterat Islam och var redo att offra sina liv och sin egendom för Islams sak. Det var vid denna tidpunkt som profeten (fred vare med honom) började planera att flytta till Medina.

Så snart som profeten (fred vare med honom) hade bosatt sig i Medina, började de nya muslimerna att samlas från Arabiens fyra hörn. Detta stärkte ytterliga det nya centret. Islam var inte längre en förföljd religion, det kunde bibehålla fotfästet och erbjöd den historiska möjligheten att etablera en islamisk stat och samhälle. Detta är den viktigaste utvecklingen efter Hijra. Detta undgick inte ledarna och försvararna av Mecka. De insåg att en ny modell höll på att etableras och som skulle komma att utmana det sätt som de styrde sitt samhälle. Detta skapade stor oro bland dem. De beslutade sig för att krossa den ökande styrkan när den fortfarande var i sin linda. För de trodde det skulle bli lätt att krossa muslimerna medan de var få och inte väl samlade och saknade en centraliserad makt. Nya ting skedde. Muslimerna samlades på en plats och organiserade ett nytt samhälle och dess egen regering. Utsikterna för att tillintetgöra en sådan stat när den väl hade slagit rot kändes fjärran för dem. De otroende var rädda att om muslimerna tilläts att vinna styrka skulle de bli en stark makt. Så de skyndade sig att sammansluta sig med den åsikten att utplåna den späda islamiska regeringen i Medina. Ledarna i Mecka förlorade ingen tid att sammankalla deras släkt och vänner och de anhängare av den gamla ordningen i närliggande städer och över hela Arabien att samlas runt dem för att bilda en styrka som skulle kunna krossa muslimerna. De bildade ett kavalleri som invaderade Medina och dess omgivning med deras militärmakt. De kunde dock inte besegra profeten (fred vare med honom) och han lojala anhängare. Trots ansträngningen från de otroendes sida, fortsatte Islam att spridas i Arabien. De goda ärliga människorna fortsatte att överge kufr (otro) och sälla sig till Islam.

Slutligen vann Islam en gyllende framgång när profeten (fred vare med honom) segerrikt gick in i Mecka – en gång högborgen för otro. Detta skedde inom 8 år av etablerandet av den islamiska staten i Medina. Så snart som Mecka hade underkastat sig de islamiska styrkorna började de återstående fientliga grupperna av otroende i Arabien att kapitulera. Det nästkommande året hade hela Arabien accepterat Islam och muslimerna hade etablerat en kraftfull regering som rådde över mycket stort område.

Arabien hade den mest framstående regeringen på den tiden, då den grundade sig på principen om Guds suveränitet och människan som en viceguvernör (Khilafah). Landets lag var islamisk. Administrationen för staten fanns i händerna på ärliga och fromma människor. Det fanns inga spår av våldsamheter, förtryck, orättvisa och omoral. Fred, rättvisa, sanning och ärlighet regerade. Många av människorna i landet hade blivit mycket moraliska eftersom de var ärliga i sin dyrkan av Gud och de löd Honom.

Profeten Muhammad (fred vare med honom) ändrade karaktären av det arabiska livet på en kort period av endast 23 år. Han ingav människorna en anda som hjälpte till att tjäna Islams sak. De gav sig ut med uppdraget att sprida Islam till världen. Profeten (fred vare med honom) dog vid en ålder av 63 år, efter att ha slutfört det största uppdraget genom tiderna.

Profetens (fred vare med honom ) följeslagare fortsatte uppdraget efter att profeten (fred vare med honom) hade dött. De reste till fjärran länder för att sprida Islams läror. De nådde framgång vart de än begav sig. Hinder som låg i vägen för deras spridande av Islam övervanns. Islam blev så starkt på så kort tid att ingen vågade försöka stoppa dess framväxt. Muslimerna spreds ut från Indien till Spanien. De förändrade jordens utseende. Befolkningarna i de länderna som de besökte blev så imponerade av deras goda exempel och ädla uppförande att de snabbt antog Islam. Vart än muslimerna kom, tog de sina bästa moraliska aspekter med sig – så mycket så att omoral och orättvisa upplöstes i deras närvaro. De omformade gudlösa människor till gudsmedvetna människor och gav dem Kunskapens Ljus och styrka i karaktären. De ändrade deras levnadssätt så att kyskhet och godhet kunde råda. Hela det sociala klimatet reformerades. Förtryckarnas handlingar hölls tillbaka och ett styre av rättvisa och rent spel etablerades. Detta var den största bedriften i människans historia.

Profetens (fred vare med honom) gjorde också mänskligheten en annan stor tjänst. Det bestående i att memorera Koranen och bevara den i dess ursprungliga form som den uppenbarades för profeten (fred vare med honom). De skrev ner Koranen ord för ord och missade inte ens en enda av markeringarna i dess arabiska ortografi. Idag är vi lyckligt lottade att ha Koranen exakt som den uppenbarades för profeten (fred vare med honom), skriven och läst på samma språk och i samma stil som den skrevs och lästes på profetens (fred vare med honom) tid – för drygt 1.400 år sedan.

En annan viktig aspekt av deras arbete var att bevara och överföra de mest detaljerade berättelserna av profetens (fred vare med honom) liv, tal, instruktioner, påbud, moral och uppförande. Dessa berättelser av profetens (fred vare med honom) följeslagare finns samlade i det som kallas för Hadith av Sunnah (profetens traditioner). Detta är den största förteckning som bevarats om en mans liv och aktiviteter och det är en stor välsignelse för varje generation. För trots en tidsrymd av 1.400 år efter profetens (fred vare med honom) död, kan människor fortfarande lyssna till hans läror så som profetens (fred vare med honom) följeslagare såg och hörde dem under hans livstid. Nu kan vem som helst ta del av hadith litteraturen och se vilken Islams ståndpunkt är i någon fråga. Den som vill kan vara lydig mot Gud och få reda på vilken sorts man som Gud tycker om.

Koranen och hadith är av största vikt för en muslim. Med deras bevarande och säkerhet (det är Gud som har lovat att säkerställa och bevara dem), så skyddas Islam för all framtid. Tiden före profeten Muhammad (fred vare med honom) glömdes Islam igen och ingen efter att ha blivit återupplivat, pga den nödvändighet att bevara det och säkerställa det som uppenbarats i tidigare Uppenbarelser och detaljerna om profeternas liv. Det är orsaken till att efter ankomsten av en profet, glömde de följande generationerna de sanna lärorna och gled mot ett liv i brist på god moral och norm i uppförande. Men Islam, så som det återupprättats av profeten Muhammad (fred vare med honom) är för evigt eftersom både Guds Bok och profetens (fred vare med honom) traditioner båda är säkerställda och bevarade i deras ursprungliga renhet.

Det islamiska livet kan återupprättas och rekonstrueras igen och igen med hjälp av Koranen och traditionerna i evighet och, må Gud förbjuda, så kommer dess fräschör inte att försvagas. Världen behöver inte längre någon ny profet för att återupprätta Islam till dess ursprungliga ära. Det är tillräckligt att bland oss ha de lärda som känner Koranen och profetens (fred vare med honom) traditioner och som har möjlighet att tillämpa deras läror i sina egna liv och påverka andra att anta och tillämpa dem i deras liv också. Det är på det sättet som strömmen av Islam kommer att fortsätta att flöda, och därmed fräscha upp mänsklighetens törst.