Vikten av bönen i Islam kan inte underskattas. Det är den första pelaren i Islam som profeten (saas) nämnde efter uttalandet av shahaada, vid vilken man blir muslim. Den gjordes obligatorisk för alla Profeter och för alla människor. Allah har deklarerat dess obligatoriska status under storslagna omständigheter. Till exempel, när Allah talade direkt till Moses, sade Han,

"Och Jag har utvalt Er, så lyssna till vad som är gudagivet till Er. I sanning, Jag är Allah! Det finns ingen annan värd tillbedjan än Mig, så tillbed mig och giv Era böner korrekt i Mitt åminne."

(Koranen 20:13-14)

På liknande vis gjordes bönen obligatorisk för Profeten Muhammed (saas) vid hans uppstigning till himlen. Vidare, när Allah prisar de troende, såsom i början av surah al-Muminoon, är en av de första omständigheterna Han nämner, deras tillgivenhtet till bönerna.

Vid ett tillfälle frågade en man Profeten (saas) om den mest ärofyllda gärningen. Profeten (saas) svarade att den mest ärofyllda gärningen är bönen). Mannen frågade och frågade igen. De tre första gångerna svarade Profeten (saas) återigen "bönen", men den fjärde gången sade Han "Jihad för Allahs skull." [Detta är från en hadith nerskriven av Ahmad och ibn Hibban. Hadithen är hasan enligt al-Albani. Muhammed Nasir al-Din al-Albani, ahih al-Targheeb wa a-Tarheeb (Beirut: al Maktab al-Islami, 1982), vol. 1, p. 150]

Vikten av bönen exemplifieras i många av Profetens (saas) uttalanden. Till expempel sade Han:

"Det första slaven kommer att ställas inför på Domedagen är bönen. Om den är felfri, kommer resten av hans gärningar att vara felfria. Om den är osund, kommer resten av hans gärningar att vara osunda." [Nerskriven av al-Tabarani. Den är sahih enligt al-Albani. Al-Albani, Sahih al-Jami, vol. 1, p. 503.]

Vikten av bönen ligger i det faktum att oavsett vilka gärningar man utför under sitt liv, är det viktigaste ens förhållande till Allah, d v s, ens tro (imaan), Gudsmedvetenhet (taqwa), uppriktighet (ikhlas) och dyrkan af Allah ('ibaadah). Detta förhållande till Allah är dels uttryckt och dels utövat, liksom förbättrat och förhöjt, genom bönen. Således, om bönen är sund och korrekt kommer resten av gärningarna att bli sunda och korrekta; och om bönen är osund och felaktig, kommer resten av gärningarna att bli osunda och felaktiga, såsom Profeten (saas) själv uttalat.

I själva verket, om bönen är korrekt utförd - med sann åminnelse om Allah och i vändande mot Honom för förlåtelse - kommer det att ha en kvarvarande effekt på den bedjande. Efter avslutad bön, kommer hjärtat att vara fullt av åminnelse om Allah. Man kommer att frukta, likväl som vara hoppfull inför, Allah. Efter denna upplevelse, kommer man inte att vilja rubbas ur denna höga ställning i vilken man åtlyder Allah. Allah har nämnt denna aspekt av bönen när Han sagt,

"I sanning, bönen avhåller människan från stora synder och onda gärningar."

(Koranen 29:45)

Nawdi har beskrivit denna effekt på följande talande sätt,

"Dess målsättning är att skapa, inom ens undermedvetna, sådan själslig kraft, ljus och tro och Gudsmedvetenhet att man har möjlighet att framgångsrikt motstå all typ av ondska och frestelser och kvarstå orubblig i tider av prövning och motgångar och värja sig mot köttets svaghet och hotet från omåttliga frestelser." [Nadwi, p. 24]

Den samlade verkan de korrekt utförda bönerna har på människan, beskrivs i andra verser i Koranen:

"I sanning, människan skapades otålig och lättretlig när det onda rör vid honom och girig när det goda rör vid honom, utom de som är hängivna till bönen och som förblir konsekventa i sina böner..."

(Koranen 70:19-23)

I det tillkommande, har Allahs förlåtelse och belåtenhet starkt samband med bönen. Profeten (saas) sade:

"Allah har förpliktigat fem böner. Den som utomordentligen utför sin tvagning och sina böner vid dess rätta tidpunkter, utför sina ödmjuka bugningar och khushu' [Khushu' i bönen är när den bedjandes hjärta är hänfallet till bönen. Denna känsla i hjärtat återges därefter i hela kroppen. Den bedjande förblir lugn och stilla. Även hans blick sänks. Till och med hans röst påverkas av denna känsla i hjärtat. För utförligare beskrivning av detta (likväl som skillnaden häremellan och khudhu') se Muhammed al-Shaayi, al-Furooq al-Laughawiyyah wa Atharahaa fi Tafser al Quuran al-Kareem (Riyadh: Maktabah al-Ubaikaan, 1993), pp. 249-254.] får ett löfte från Allah om förlåtelse. Den som inte gör detta, får inget sådant löfte. Han kan antingen förlåta honom eller straffa honom. [Nerskriven av Malik, Ahmad, Abu Dawud, al-Nasa'I och andra. Den är sahih enligt al-Albani. Albani, Sahih al-Jami, vol. 1, p. 616.]

Bönerna är en slags rening för människan. Han vänder sig mot och möter sin Herre fem gånger per dag. Såsom åsyftats ovan, skall detta återkommande stående inför Allah, avhålla personen från att begå synder under dagen. Vidare skall det också vara en stund av ångerfullhet och betraktelse, så att man uppriktigt ber Allah om förlåtelse för de synder man begått. Dessutom är bönen i sig själv en god gärning som utraderar en del av de onda gärningar man begått. Dessa kärnpunkter kan noteras i följande hadith av Profeten (saas):

"Om en person hade en bäck utanför sin dörr i vilken han badade fem gånger dagligen, tror Ni då att han alltjämt skulle ha smuts kvar på sig?" Folket svarade "Inget smuts skulle finnas kvar på honom överhuvudtaget." Profeten (saas) sade då, "Så är det med de fem dagliga bönerna: Allah utraderar synderna genom dem." [Berättad av al-Bukhari och Muslim.]

I en annan hadith, sade Profeten (saas),

"De fem dagliga bönerna och fredagsbönen fram till [nästföljande] fredagsbön utgör ett sätt att sona för vad som sker mellan dem." [Berättad av Muslim.]